Hemma igen

På väg ner till fårvallningen så började det att ösregna vid Vättern så matte såg nästan inte att köra! Som tur var blev det bättre sen. Vid framkomsten till gården, när matte plockat in allting, fick Milla o jag rasa av oss i rastgården. Det var skönt efter 70 mil i bilen tillsammans med Milla o Diva där bak. Champo fick också (trots att han sket ner baksätet i mattes bil redan vid Södertälje)! Men sen förstår ni så fick han bo på panget, förståeligt med den magen, och Diva hon missade den stora härliga rastgården för hon löpte och fick bara promenera på vägen.
Första dagen vid fårfållan så var jag så taggad så efter det fick jag vänta på min tur i bilen varje gång. Om det gick bra? Nåja, jag var visst lite FÖR hetsig o ouppfostrad så nu måste matte o jag träna på "vardagslydnad" (skönt, då kan man vara olydig i helgerna!) och kontakt. Men fåren var jag intresserad av. Fast det var inte matte som gick med mig i fållan, hon lär sig visst aldrig! utan det var Calle min gammelhusse.
Hur vi hade det? Jo vi trivdes som fisken i vattnet, trots vårt tråkiga gamla torrfoder, när 2beningarna fick så fin mat. Stackars gamla Champo fick knappt nån mat alls (jag unnar ju inte ens honom att få svälta) och Diva var så lugn o fin hela tiden. Milla hon är ju som hon är, ett spralligt litet troll, hon fick prova en gång i fållan och visst vallade hon men hade Calle sagt BU så hade väl hon också skitit ner sig!
Nu ska vi visst gå ut, vi hörs mera sen.