Tänk, jag får inte en chans, fast jag så gärna vill! Matte är omutlig. Förstår inte varför hon är så rädd om Millan? Men hon muttrar hm hm om att Milla ska få den bästa av kavaljerer. När det är dags. Kanske för utställning, vem vet? Tror inte jag sett matte så kär i någon valp som Milla. Vad har hon som ingen annan har? Karisma`???
Vad är det för fel på mig?
Nåja, jag skall vara rättvis mot matte, hon vill mig bara väl och min tid kommer när vi hittar en passande vallare. För det ska bli arbetande hundar efter mig, säger hon. Nästa år får jag nog komma till! Fast först ska nog Diva göra en sista insats för det vallande folket. Om Linda o Tomas vill.
Tack "prusiluskan" för inlägget i mattes gästbok och tack för lyckönskningarna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar